Mitt sätt att se, mitt sätt att berätta – med bilder och med ord

Författararkiv

”Robert Frank är en av vår tids främsta bildskapare”

Robert Frank - The Amircans

”Robert Frank är en av vår tids främsta bildskapare” så lyder en del av motiveringen när Robert Frank 1996 tilldelades Hasselbladspriset.

Robert Frank på Fotografiska Muséet 2014

I mitten på femtiotalet fick den schweiziske fotografen Robert Frank ett stipendium som han förvaltade genom att dokumentera den amerikanska medborgarens vardag, en resa som till slut resulterade i hela 27.000 bilder.  83 av fotografierna publicerades i fotoboken  ”The Americans”, en av  1900-talets mest inflytelserika fotoböcker, som också gjort stort intryck på mig.

Robert Frank på Fotografiska muséet 2014

När jag såg att Robert Frank skulle ha en utställning på Fotografiska muséet i Stockholm fanns inget alternativ än att åka dit och uppleva bilderna på plats i den fina atmosfär som muséet erbjuder.

The Doors of Perception

Och visst förgylldes resan och upplevelsen på Fotografiska blev både större och roligare när jag fick dela den med min Anna.

Robert Frank på Fotografiska muséet 2014

Gatubilderna från The Americans är verkligen riktigt bra och visar upp en motreaktion till medias ytliga bild av det amerikanska samhället, vilket på flera sätt känns aktuell även idag.

Robert Frank på Fotografiska Muséet 2014

”London Street” av Robert Frank från 1951

Visst finns det fler fantastiska bilder än de från fotoprojektet The Americans, och jag gillar både bilderna fångade på gatorna i London ifrån början på 50-talet och även fotografierna från Paris.

Robert Frank på Fotografiska muséet 2014

”Marily Dead” av Robert Frank från 1962

I slutet på 50-talet och under 60-talet avtog stillbildsfotograferingen och Robert Frank började  ägna sig mer och mer åt filmskapandet.

Robert Frank på Fotofgrafiska muséet 2014

”Jagger” av Robert Frank

1972 gjorde Robert Frank filmdokumentären Cocksucker Blues när han följde med The Rolling Stones på turné som var kantad med droger och sex. Filmen släpptes aldrig upp på biograferna då bandet insåg att filmen innehöll för mycket olagliga inslag som skulle kunna få dom portade från USA. Filmen gick aldrig upp på biograferna och saken hamnade i domstol som slutade med att filmen fick visas fyra gånger per år, men då endast med Robert närvaro. Nu får filmen och delar av filmen att hitta på You Tube. Det är även Robert som tagit bilden som pryder konvolutet på klassiska stones-albumet Exile on Main St.

Utsikt Fotografiska Muséet

Så en grå och kylig onsdag i april tillbringade vi en eftermiddag på Fotografiska med fokus på utställningen med Robert Frank (och Roger Ballen).

Visst var det en fantastisk upplevelse att få se de här klassiska fotografierna, men jag hade personligen sett fler av det bästa och mindre bredd.

Nu sträckte sig den här utställningen över hela Robert Franks yrkesverksamma liv, vilket för mig blev lite spretigt och ojämnt.

Har du möjligt att se utställningen av kanske vår tids störste dokumentär- och gatufografer så ska du göra ett besök på Fotografiska Muséet innan den 18:e maj.

Fotografiska Muséet 2014

När vi lämnade muséet kunde jag inte låta bli att ta bilden på damen som sitter med sin stickning, bredvid den unge mannen som kollar in något på sin telefon.

En härlig dag på Fotografiska! Inspirerade och fulla med intryck tog vi en promenad över söder med lite shopping och mat, innan vi tog tåget hem tillbaka till Karlstad och Olivia som inte kunde följa med på den här dagsturen….kanske nästa gång.


The Doors of Perception

The Doors of Perception
The Doors of Perception

En port till andra världen är titeln på min bild där en kvinna kliver in genom dörren till den stora utställningshallen på Fotografiska muséet i Stockholm.

Bilden är min tolkning till Fotosöndag på tema ”Dörr” och den finns också uppladdad på mitt flickr-konto.

Rubriken är hämtat från ett citat av William Blake - ”If the doors of perception were cleansed every thing would appear to man as it is, infinite” (som också är titeln på en bok från 1954, skriven av författaren Aldous Huxley).

Bilden har flera möjliga vinklingar och är helt öppen för dig att tolka på ditt sätt.

Och visst öppnas en ny värld när man kliver in på Fotografiska i Stockholm där man kan inspireras, påverkas, beröras och engageras av fotografers konstnärliga och kreativa uttryck.

Själv har jag en mycket personlig tolkning till kvinnan i siluett som har öppnat dörren till en vacker och fantastisk värld där vi tillsammans förvandlar drömmar till verklighet.


Intimt med Ramsby och Hederos på Scalateatern Karlstad 10 april 2014

Nina Ramsby på Scalateatern 2014
Det var en intim och personlig spelning som vi bjöds på när Nina Ramsby och Martin Hederos hade sin turnépremiär på Scalateatern i Karlstad, den här torsdagskvällen i april.

Scenen på Scalateatern inbjuder verkligen till den här typen av spelningar, men det kräver också en del av artisterna för att fånga känslan.

Nina och Martin gör flera fina tolkningar under kvällen och de pratar med oss i publiken, kanske 100 personer?! på ett sätt som gör att vi hittar till varandra.

Visst är det lite oslipat och allt sitter inte riktigt perfekt när Nina ibland letar efter textraderna i huvudet, drar av några falska toner på blåset, stämmer om sin gitarr några gånger, samtidigt erkänner hon på sitt personliga Nina-sätt öppet och ärligt att hon övat lite för lite inför turnépremiären

Martin kämpar med sitt ostämda piano hela kvällen, och gör det riktigt bra!

Visst var det en fin spelning ikväll med två härliga personligheter och mycket duktiga musiker.

Så om du kan, ska du ta vara på möjligheten att se Ramsby och Hederos spela visor och jazz på sitt sätt. Det är både charmigt och bra!

I samband med att de nu gör ett återsläpp på skivorna ”Visorna” (2004) och ”Jazzen” (2006)…på svart och vit vinyl, så ger de sig nu ut på en Sverigeturné i miniformat med stopp i Karlstad, Malmö, Göteborg och Stockholm.

Martin Hederos på Scalateatern 2014

Jag träffade Nina Ramsby för första gången i oktober 2013 i samband med fotoutställningen ”Jag tar kort” på Thimar/Westling Galleri, där hon då också spelade några låtar och läste dikter, som du kan läsa mer om i mitt blogginlägg: ”Jag tar kort” tillsammans med Nina Ramsby.

Hon gjorde stort intryck på mig både som person och artist. Efter det mötet har jag lyssnat en del på hennes musik och naturligtvis också skivorna ”Visorna” och ”Jazzen”.

Martin Hederos är en fantastisk duktig musiker, som jag inte känner personligen, men som jag följt genom karriären där han spelat med bl a TSOOL, Ane Brun, Mattias Hellberg …och ja, Nina Ramsby.


Busshållplats

Hållplats - BussBusshållplats

”Busshållplats är de platser längs en busslinje där bussen stannar för att lasta på och av passagerare. Den brukar vara försedd med en skylt som visar detta, samt eventuellt vindskydd. En busstation, även bussterminal, kan sägas vara en större busshållplats, där flera linjer stannar, vanligen på var sin bestämda plats.”(om ”Busshållplats” på Wikipedia).

Ja, det blir inte mycket mer tydligare än så här och det passar också utmärkt som en beskrivning på min bild och tolkning till Fotosöndag och tema ”Hållplats” (som ocks finns på mitt flickr-konto).

”BUSS” står det med stora fina bokstäver på taket, som markerar platsen tydligt.

Jag åker förbi den här hållplatsen vid centralsjukhuset i Karlstad nästan varje dag och det är något med den som jag gillar, men kan inte exakt sätta fingret på vad, ja förutom bokstäverna på taket. Kanske linjerna och formerna? Kanske för att den ha en tidlös känsla? Kanske för stämningen som råder när människor samlas och väntar på sin buss? Ja, något är det!

Och vilken låt passar då inte bättre än just Bus Stop med The Hollies från 1966. Låten nådde femte plats på UK Singles Chart och var The Hollies första amerikanska topp tio-hit som också nådde femte plats även på Billboard Hot 100 i september 1966.

Ha en fin söndag på er!

Bus Stop- The Hollies – 1966


Vårkänslor på hög nivå!

Vårkänslor på hög nivåVårkänslor på hög nivå

Högt där upp bland takåsarna står ett förälskat par i solen och kysser varandra.

En fin symbol för våren och kärleken!


Retro och second hand i Göteborg

Pop GöteborgPop Boutique Göteborg

I helgen har jag varit i Göteborg med Anna där vi startade fredagen med att se Weeping Willows turnépremiär på Pustervik. Läs mer om turnépremiären i mitt blogginlägg – Weeping Willows 28 mars Pustervik, Göteborg
Under lördagen njöt vi av sol, shopping och vårkänslor på Göteborgs gator och uteserveringar.

Vårt fokus för shopping var att besöka några second hand- och Vintage-butiker, så blev det också!

Och jag kan rekommendera både Pop Boutique och Ragtime, som båda ligger på Magasingatan som också är ett mysigt område för en fika eller lunch.

Här i kvarteren har Håkan Hellström ramlat omkring vilket han också skriver om i låten ”Magasingatan” från skivan ”Ett kolikbarns bekännelser”:
”Och jag gick ner mig på klubben på Magasinsgatan
Där jag drog mig själv för dig i smutsen och folk log åt mig bakom ryggen
”Titta på den där clownen, han är alltid sådär”
Och du – så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter”

Gråtande pojke

Översta bilden är från kassan i butiken Pop med mycket retro och detaljer är min tolkning för Fotosöndag och är en mer symbolisk bild där jag slår ett slag för återanvändning genom second hand och Vintage-butiker som har ett roligt och varierande utbud.

Det finns verkligen en sund tanke och flera viktiga perspektiv med återvinning och återanvändning i dagens konsumtionssamhälle, där vi ofta slänger och köper nytt…trots att det inte finns några fel eller är utslitet, utan mer för att vi kan och har råd.

Ja, jag kom hem från Göteborgshelgen ekiperad med både ny jacka och kavaj…och full med vårkänslor!


Weeping Willows på Pustervik i Göteborg, 28 mars 2014

Weeping Willows Pustervik, Göteborg 2014
Turnépremiär med Weeping Willows på Pustervik i Göteborg 28 mars 2014.

Jag har varit och sett Weeping Willows turnépremiär på Pustervik i Göteborg.

Smittad av den energi och glädje som Weeping Willows sprider den här kvällen på scenen där Magnus Carlssons röst låter bättre än någonsin, har jag en fin lyckokänsla i kroppen efter spelningen.

De blandar urvalet av låtar rejält och tar oss med på en musikalisk tidresa genom ett WW-landskap där vi får oss en dos av både Elvis-vibbar, Morrisey-känslor och storslagna kärleksballader förstärkta med vackra stråkar.

Pustervik är en utmärkt lokal för den här spelningen med riktigt genuin klubbkänsla, där vi den här utsålda spelningen är drygt 600 personer.

Det finns egentligen bara en sak jag hade önskat mig med den här spelningen: Att Anna Terheim hade smugit upp på scenen och i andra versen fyllt på sagolikt vackra ”Lovers never say goodbye”….men nu var det här ändå en riktigt bra spelning och en fin upplevelse jag fick dela i vackraste sällskap med min kärlek Anna.

Ja, som du förstår så tycker jag naturligtvis att du ska passa på att se en spelning med Weeping Willows den här turnén!

Göteborgs Posten – Weeping Willows – ”Känslosvallande. Smäktande. Romantiskt. Bombastiskt. Finfint.”

Aftonbladet – Weeping Willows – ”Vilken rejäl nytändning”


Harmoni vid Göteborgsudden

Harmoni vid Göteborgsudden
Harmoni vid Göteborgsudden

Kommer hem efter en dag på jobbet och snörar direkt på mig löparskorna för en runda ut i naturen.

Springer ner mot Vänern för att runda Göteborgsudden, och när jag springer ut på udden ser jag att Vänern nästan ligger blank i skymningsljuset.

Det är en storslagen känsla med ett påtaglig lugn i det stora öppna landskapet.

Jag sätter mig ner på en klippa tio minuter och bara njuter av lugnet och den harmoni som råder.

Fortsätter sedan träningsrundan med en fin känsla i mig.


Här slutar allmän väg

Här slutar allmän väg - Ekby kyrka
Här slutar allmän väg

Utanför kyrkogården vid Ekby kyrka, Mariestad står skylten ”Här slutar allmän väg” symboliskt.

Ibland talar bilderna så bra för sig själv!


Trandans vid Hornborgasjön

Trandans vid HornborgarsjönTrandans vid Hornborgasjön

Tranorna är vårens budbärare!

För första gången in mitt liv har jag varit och sett på tranornas dans vid Hornborgasjön på Västgötaslätten vid Billingens fot.

Det var en mäktig, vacker och ljudlig upplevelelse när tio tusen samlats på en förhållandevis liten yta.

Själva trandansen är ingen lång och svepande vals, utan snarare en kort uppvisning med hopp, flaxande och lite sväng på huvudet, kanske fem sekunder, sedan är det över. Hanen vill gärna visa upp sina moves och färdigheter för att imponera på honan, men hela tranfamiljen kan också bjuda upp till dans för att stärka familjebanden.

Just den här lördagen 22 mars 2014 öppnar Trandansen officiellt och i år firar den dessutom 20 års jubileum. Det är massor med människor på plats från hela Europa, många är här flera dagar för att uppleva skådespelet.

Och det är verkligen en speciell och häftig upplevelse som är väl värd ett besök!

Bilden är en symbol för våren och ett fint vårtecken, vilket också blir min tolkning till tema ”Vår” för Fotosöndag som nu också finns uppladdad på mitt flickr-konto.

DSC_8477_TranorPåFältet_webb DSC_8469_TvåTranorNäraMark_blogg DSC_8440_TranorLuftmark_webb DSC_8429_FågelFoto_webb DSC_8495_TreTranor_webb

Ja, har du möjlighet att åka hit så ska du göra det och det finns mer att uppleva här i närheten om du gillar natur och kulturbyggd.

Varför inte ett besök vid vackra Naturreservatet Silverfallen – Karlsfors och även omgivningarna runt Timmersdala och Lerdala som är fantastiskt vackra med många kutlurminnesmärkningar, eller varför inte ett besök till Varnhems Klosterkyrka som byggdes redan 1150 av cisterciensermunkar, där både Magnus Gabriel de la Gardie och Birger Jarl finns begravda?

Vill du se några fler bilder så finns det i mitt lilla bildgalleri längst ner på sidan tillsammans med en liten film som jag fångade med kameran för få en känsla för ljudupplevelsen.

Här kan du läsa mer om Hornborgasjön, tranor och trandans!

Länsstyrelsens webbplats – Om Hornborgarsjön, tranorna och Naturum
Transtatistik – Antal tranor vid Hornborgasjön dag för dag

Expressen – Här dansar tusentals tranorna rekordtidigt i år

Och så här låter 10.000 tranor i grupp!


Bildgruppen CAMUS

Exif_JPEG_PICTUREBildgruppen CAMUS

Värmlands museum har precis avslutat utställningen med foton från 11 medlemmar i bildgruppen Camus.

Gruppen som startade i Karlstad på 60-talet, var som mest aktiv 1968-1973 då de deltog i en hel del utställningar och fototävlingar.

1968 hade de sin första utställning på Värmlands museum.

Tanken och syftet med bildgruppen var att kritisera och utveckla varandras bilder och som huvudregel att beskära bilden vid exponering i sökaren när fotografiet togs, inte i mörkrummet!

För mig var den här fotogruppen som bara bestod av en samlingen herrar helt okänd fram till att jag läste om utställningen, som jag nästan höll på att missa, men tog vara på chansen och gjorde ett besök den sista helgen innan den avslutades 16 mars.

Och jag är glad över att jag tog hit och fick bekanta mig närmare med ett urval av bildgruppens verk med både äldre och nyare fotografier med stor bredd.

Utställningen överraskade mig med med många fina bilder och är verkligen ett fint fotografiskt kulturarv från Värmland.

Exif_JPEG_PICTURE

Exif_JPEG_PICTURE

Exif_JPEG_PICTURE

Exif_JPEG_PICTURE

Exif_JPEG_PICTURE

Värmlands Folkblad – Museet tar omtag med två lokala fotoutställningar

Camus PDF


Up Stairs

Up Stairs
Up Stairs

När jag stod där nere i trappan och såg linjerna och ljuset, var det bara att plocka upp min lilla Ricoh som alltid ligger i fickan och trycka av.

Jag gillar enkelheten och de rena linjerna i bilden!


Skogens konung – En urban modell

Modell - Skogens konungSkogens konung – En urban mjukisälg som modell

Älgen som är uppbyggd med mjukisdjur står modell på Karlstad CCC.

Bredvid älgen står en man som pratar i sin mobiltelefon, vilket skapar ytterligare kontraster i den urbana miljön där skogens konung möter det urbana samhället.

Bilden är min tolkning till Fotosöndag och tema ”Modell (finns som vanligt uppladdad på mitt flickr-konto).

Älgar är verkligen stora och mäktiga djur som som jag är fascinerad av och de lever i våra skogar runt omkring oss som…även om den här älgen på bilden inte riktigt är i sin rätta kontext.

Det är verkligen en storslagen känsla att möta en älg på nära håll i skogen, på älgens hemmaplan.

Eftersom jag vistas en hel del i naturen på min fritid och när jag tränar terränglöpning, orientering eller MTB, så händer det ibland att jag träffar på älgar och andra djur.

Det är fina och häftiga upplevelser som får hjärtat att slå lite extra fort och jag längtar till nästa älgmöte.

För någon månad sedan bloggade jag om en speciell händelse med älgar i fokus – ”Mellan träden”


Fria fåglar flyger

Fåglar och träd 2 Fåglar och träd Fåglar2

Fågelträd

Fria fåglar flyger

Plötsligt lyfter hela flocken ifrån trädet och tillsammans flyger fåglarna som om de satt ihop, men ändå som en rörlig massa i frihet.

Samtidigt går solen ner i horisonten och sprider en fin stämning över kvällen med vackra svala blå toner, där månen nu lyser tillsammans med några glimmrande stjänor som har tänts på himlavalvet.

Nu vänder flocken på flera hundra fåglar tvärt och susar tätt över mitt huvud, viker av och delar upp sig i två grupper för att strax smälta ihop till en enhet igen.

Det är ett skådesspel som andas frihet och lekfullhet, det är fint och jag är glad att jag stannande till och tog mig tid att uppleva föreställningen.

Snart landar de igen och fyller trädet bredvid mig, då tackar jag för mig, hoppar in i bilen och kör hem med en känsla av frihet inom mig.


När luften har gått ur

När luften har gått ur”När luften har gått ur, då är kalaset slut”

Firandet är över för den här gången.
Och luften har gått ur ballongerna.
I fredags var det disco med kompisar,
i lördags kalas med nära och kära.

Så idag lämnade vi de tomma ballongerna på dörren bakom oss och fyllde på med ny luft och energi.

Söndagen har vi tillbringat ute i det fina vårvädret med äventyr i skogen och korvgrillning.

20140310-080753.jpgTrädkramare

En fin helg går mot sitt slut och dottern somnade med ett leende på läpparna ikväll.

Bilden med ballongerna är min tolkning till Fotosöndag för tema ”Tom”, och finns uppladdad på mitt flickr-konto.


Hipp Hipp Hurra!

Tuva 8 år

Åtta, Eight, Huit, Acht, Ocho


Titta i kameran, andas och blunda i takt – ”Omelett”

CracySkoghall_Webb_DSC4508SM-brons 2013/14, Seger i Storvreta Cup 2014, Seriesegrar F99, DM Guld F13 – Skoghalls IBK F00 Foto: Ulrika Svanberg

Ett fantastgrymt bra innebandylag som har kul tillsammans!

Kommentarer är överflödiga, den här bilden talar sitt tydliga språk.

På träningen idag ska jag fotografera laget – en traditionell lagbild.

De lokala tidningarna NWT och VF vill ha ett en gruppbild på innebandylaget som spelade hem ett SM-brons i Växjö under helgen som gick (Newbody Cup 2013/14).

Vi ställer upp laget i två rader och försöker anpassa spelarnas längd så att det blir en bra symmetri och harmoni i bilden. Det tar tid och det pratas och det fixas, men till slut får vi till det.

Är ni med? Ja, då kör vi!

Jag räknar till tre, men knäpper bilder på både ett, två, tre och fyra.

Men nej! En av tjejerna vänder bort huvudet precis, en annan skrattar till och två blundar!

Vi kör igen och proceduren upprepar sig när två får ett skrattanfall, en annan tittar upp i taket och den tredje och fjärde tjejen blinkar till och ögonlocken fastnar i nerfällt läge. Tiden rinner iväg och snart har vi knäppt ett drygt 50-tal bilder.

Någon av alla decbilderna borde väl i varje fall fungera?!

När jag kommer hem och laddar upp bilderna i datorn, är det ett faktum att jag inte lyckats ta en enda bild som är helt bra!

Jag är tvungen att välja en av bilderna och tar naturligtvis den där tjejerna är med på noterna, men där två av tränarna står och ”sover” med ögonlocken i nerfällt läge!

…ja, ja vad är väl en bal på slottet och ett lagfoto i tidningen, det där får dom tugga i sig.

skoghallsibk_SMBrons_webb

Att ta en lagbild där alla är fokuserade, tittar i kameran, andas och blundar i takt, var en större utmaning än jag kunde ana!

En kul och lärorik kväll, om än något frustrerande. Där jag tar med mig det faktum att inte nöja mig med mindre än att jag vet att det finns minst en bild som är bra på minneskortet när jag åker hem. Aldrig använda ordet ”nog” eller chansa!

Uppdaterat 2014-03-08
Några dagar senare dyker bilden upp i både VF och NWT, Vi får ingen helsida i tidningarna?! så bilden är ganska liten och det ser helt OK ut…även för de ”trötta” tränarna.

Lagbild NWT - Skoghalls IBK F00
Lagbild i NWT


Med diket som arbetsplats

Orkesterdiket Wermland OperaMed diket som arbetsplats

Igår såg jag premiären av den klassiska 1600-tals operan L’orfeo i en mycket bra uppsättning av Wermland Opera på Karlstads teater.

Musiken som Wermland Operas orkester skapar har gett dom ett rykte som en av Sveriges bästa orkestrar, och som  dirigent Hans Ek och hans musiker i orkestern levererar den här kvällen.

Upplevelsen och närvaron är mäktig stor när stolen vibrerar av instrumentens kraft och toner som sköjer över mig från orkesterdiket. BAM!

Efter repetitionen i torsdags passade jag på att fotografera några av musikerna när de satt kvar i orkesterdiket, för en genomgång och finslipningar inför premiären.

Jag tycker det blev en bra och intressant bild från en lite annorlunda miljö och kreativt arbetsplats.

Bilden är också mitt bidrag och min tolkning till Fotosöndag och tema ”Arbetsplats” (bilden finns också på mitt flickr-konto)

_________________________________________________________________________

Nu måste jag också dela några av mina intryck från kvällen och Wermland Operas uppsättning av L’orfeo

Uppsättningen som Wermlandsoperan har skapat av Monterverdis Opera L’orfeo har klang av Norden, där både nyckelharpa och fioler sätter sin ton och känsla med tygliga influenser från folkmusiken. Det känns annolunda och häftig när musik från olika tidsåldrar möts på det här sättet.

Kristoffer Steen som har sina rötter som gitarrist i hardcorebandet Refused har regisseat Operan. Och med en spännande och intressant blandning sångare och solister, har han hämtat rösterna till rollerna från både opera, musikal, jazz, pop och rock. Det blir en härlig blandning som fungerar utmärkt som berättelse till historien om Orfeo.

Wermland Opera L'Orfeo - Jan Kyhle - Foto: Mats Bäcker
Foto: Mats Bäcker – Jan Kyhle i rollen som Orfeo i Wermland Operas uppsättningen av L’Orfeo (pressbild)

Orfeo framförs av operasångarna Jan Kyhle, som under 80-talet spelade med Lustans Lakejer och Rehperbahn, Birgit Bidder som är sångare i ett band med Mattias Alkberg och har spelat med både Kajsa Grytt och Docenterna, Moto Boy som snart släpper sitt tredje soloalbum och har tidigare spelat med The Ark.

AnnLouice Lögdlund strålar med sin fantastiska röst och sång på ett sätt som lysers så stark och kraftfull att håren på armarna och i nacken att reser sig när hon sjunger. Hon är riktigt bra, fantastiskt bra!

Men det är blandningen och krocken av tidsåldrar som gör helhelten och resultatet till en fin upplevelse med stor behållning.

Wermland Opera L'Orfeo - Foto: Mats BäckerFoto: Mats Bäcker – Wermland Operas uppsättningen av L’Orfeo (pressbild)

Handlingen bygger på den grekiska myten om Orfeo och hans älskade Eurydice, som dör under bröllopsfesten. Sedan får vi följa Orfeos kamp att ta sig ner till underjorden för att ta med henne upp till de leande igen, men det finns ett villkor! Orfeo får inte möta Eurydices blick,  om han gör det blir hon kvar i underjorden för evigt.

Samarbetet mellan musik och dialog fungerar utmärkt och stärker varandra genom föreställningen, som också är skapad på ett lättsamt sätt som flirtar med publiken och lockar mig till skratt flera gånger. De två timmarna flyger iväg!  (2 akter a 40 min och en paus på 20 min).

Jag är ingen van operabesökare, men jag njuter i fulla drag  av upplevelsen och närvaron i den levande musiken, sången och skådespelet på ett sätt som jag inte hade räknat med.

Det här är bra!  Nu vill jag komma tillbaka till operan många gånger och se mer!

Jag tycker verkligen att du ska ta tillfället i akt och se L’Orfeo på Värmlandsoperan i Karlstad, det var riktigt bra och underhållande på många sätt.

Du har en månad på dig och den spelas nu mellan 1 mars – 5 april 2014 på Wermland Operas Stora scen.


Magnus Thorén hos Thimar/Westling Galleri

Där är han Claes Thimar
Hallå där! Missa inte den här utställningen, det är riktigt bra!

Nu i helgen den 28 feb-2mars 2014 har den Kristinehamnsbördige konstnären Magnus Thorén en utställning hos bästa Thimar/Westling Galleri.

Tavla av Magnus Thorén
”I min abstrakta bildvärld söker jag en slag bildens upplösning, där allt flyter. flyger, rör på sig, bryter upp och genomgår sin egen transformation”: Så beskriver Magnus själv sin abstrakta konst, vilket passar utmärkt på det jag själv upplverer, inte minst de energifyllda och fina konstverken med fåglar, som andas massor av rörelse och frihet.

Tavla av Magnus Thorén
Magnus har gjort ett urval med några lite mer abstrakta målningar, men det är framför allt den föreställande konsten som hänger längs lokalens väggar. Och det är målningar i mindre storlek på männsiskor står i centrum och där det lilla bryter i nyanser och penseldrag ur mörka, jordnära och varma toner.

Tavla av Magnus Thorén
Som vanligt var förhandsvisningen välbesökt!

Galleriet och besökarna är sociala och lätta att tycka om och som vanligt var förhandsvisningen välbesökt och det var trevligt varmt och trångt mellan tavlorna.

Tavla av Magnus Thorén
”Fade into obscurity” – Halva ansiktet är utsuddat och flyter ut, vilket går som en röd tråd genom bilderna och blir självklart när jag läser utställningens namn.

För i både den abstrakta och den föreställande konsten finns det rörelse i bilderna som skapar en känsla av energi och nyfikenhet, då jag inte riktigt vet vad som händer eller varför.

Thimar fotograferar
Galleristen Cleas Thimar: ”Jag är kär” ….i min nya kamera, som han med ett stort och varmt leende gick runt fotograferade med hela kvällen (till vänster på bilden den andra halvan av Galleriet: Stefan Westling).

Tavla av Magnus Thorén
Magnus Thorén 40 år jobbar sedan några år tillbaka i sin ateljé i Berlin och ska efter den här utställningen i Karlstad vidare till Norge och Tromsö för att visa upp en större samling av sina abstrakta målningar (likt de med fåglarna).

Jag har varit på de flesta utställningarna som har hållits här på galleri Thimar/Westling och den här känns som en av de bästa och med högst klass, vilket i och för sig är svårt att hålla som någon referens, då jag varken är  konstkännare eller konstkritiker, utan bara går på min höst personliga magkänsla, tycke och smak.

Tack Thimar och Westling, det här gillade jag både i uttryck, form och ton!

Här kan du läsa mer om Magnust Thorén och utställningen:

NWT – Magnus Thorén: Kroppar och ansikten

VF - Måleri med hög närvaro och tryck

SR P4 Värmland – Magnus Thorén: ”Nu börjar handen och tanken mötas!”


Det finns alltid en plats på toppen

På toppen av bergetDet finns alltid en plats på toppen – Den tog jag och min dotter i besittning idag, när vi lämnade våren hemma i Karlstad och tillbringade en fin dag på skidor i Ski Sunne.

Ingen knuff och trängsel här inte - Dä va bar å åk!

Och det precis vad vi gjorde – Vi maxade dagen med skidåkning!

Upp till toppen och sedan nerför bergssidan i långa härliga storslalomsvängar,  i backarna som var helt ok preparerade trots att våren gjort sitt intåg rejält i landskapet runt omkring oss, med porlande bäckar av smältvatten som bakgrundsmusik.

Sista lifturen upp till toppen åkte vi 16:28…liften stänger 16:30! Som tur var fick vi åka med hela vägen upp innan dom parkerade liften för dagen, annars hade vi hängt kvar där än.

Vi fick en toppenfin eftermiddag tillsammans med massor av skidåkning, frisk luft, kexchoklad, mackor och varm choklad.

Men! Svårskalade apelsiner med iskalla och kladdiga fingrar som resultat, hoppade vi över efter att ha fått en flashback av Anna Sims nostalgiskt krönika ”Smaken av sportlov är kladdig” i NWT härom veckan.

Lite trötta av all motion och frisk luft, men glada och med rödrosiga kinder åkte vi tillbaka hem till Karlstad och våren.

För min del var det nog både första och sista åket den här skidsäsongen. För dottern därmot var det här bara uppvärmning inför resan till franska alperna, där hon ska erövra nya toppar och pister!


Bryggans väg till solen

Bryggans väg till solenBryggans väg till solen

Idag kvittrar fåglarna ikapp med solen och det är en känsla av vår i luften, trots att vi ”bara” är i februari månad.

Stannar till på väg till jobbet vid Djupsundet och går ut på bryggan för att möta tisdagsmorgonen.

Isen knäpper och sprakar av solens strålar som smälter isen runt omkring mig.

Jag står längst ut på bryggan och kisar i motljuset medan jag drar in den friska luften i lungorna som berusar kroppen med en lycklig känsla av vår.

Med ett visst motstånd går jag tillbaka till bilen och åker till kontoret, men med en fin känsla av att ha fångat morgonen på ett bra sätt.


Kontur av ett träd

Konturer av ett trädKontur av ett träd

Trädet står där ensamt vid strandkant och ser ut över Vänern när dagen sakta skymmer och går mot kväll.

Det ensamma trädet med det öppna landskapet i gråtoner som ridå bakgrunden ger en melankolisk känsla, men samtidigt en storslagen känsla av styrka där trädet står emot tuffa findar och hårt väder med sina starka rötter tryggt förankarade i jorden.

Bilden blir en också en  tolkning till Fotosöndag som den här veckan har tema ”Kontur” (och finns också uppladdad på mitt flickr-konto).


När solen går ner

När solen går nerNär solen går ner

Den snön som föll under natten (knappt en decimeter), förvandlades i regnet under morgonen snabbt till en salig tjock issörja som vi klaffsade runt i den här Hilding-dagen i februari.

Grå, grå, grå! Regnet fortsatt sedan att sakta strila ner hela dagen!

Eller ja, nästan hela dagen! För när klockan närmade sig fyra den här fredagseftermiddagen stillade regnet och från ingenstans bröt solen plötsligt igenom väggen av moln…och färgskalan öppnade upp på himlen.

När jag en timme senar stämplade ut arbetsveckan från kontoret och hämtat upp min dotter från skolan,  åkte vi direkt ut till Skutberget och Vänerns strand för att vara en del av solnedgången.

Den halvtimmens närvaron i och med naturen fick mig att andas både lugnare och djupare.

En riktigt bra och fin start på helgen!


Anna och björkarna

AnnaBjörkar_ver2_Webb_DSC_8137

AnnaBjörkar_ver1_Webb_DSC_8134

AnnaBjörkar_ver4_Webb_DSC_8138


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.