Längs väg 240 i Värmland
Det är tidig söndagmorgon i slutet på november och jag är på väg norr ut i Värmland på väg 240 mot Hagfors.
Snön är på intågande och kommer snart att lägga sitt vita täcke över oss, men fortfarande ligger landskapet naket och öppet med en avskalad nedtonad färgskala i jordtoner.
Dimman och grådiset har legat tung över sjöar, åkrar och ängar, men när morgoen sakta gryr lägger den sig som ett molntäcke över höjder och trätoppar.
Det skapar lite mystik och är andlöst vackert!
Jag stannar flera gånger längs vägen för att försöka fånga den storslagna känslan vilket inte är riktigt omöjligt, men jag hoppas ändå att bilderna ska inspirera dig att själv upptäcka och besöka den Värmländska landsbygden när du får tillfälle.
”Vass”
”Trädet vid sjön”
”Landsbygd”
”Udden”
”Viken”
”Lost Freedom”
”Lost Freedom” är min tolkning till tema ”Frihet” för Fotosöndag (finns också på mitt flickr-konto).
Det är en öppen bild och du avgör själv hur du gör din tolkning.
Bara tanken av att bli frihetsberövad och inlåst i en fängelsecell skapar skräck och ångest hos mig.
Först hade jag tänkt att bygga min tolkning runt frihet i naturen och en vacker naturbild med öppna landskap i Värmland, men så började jag tänka tvärt om och gick istället mot att visuellt försöka tolka förlorad frihet.
Fängelse är en typ av frihetsberövande, där den dömde (efter dom) låses in under en viss tid.
I Sverig kallas numera fängelse för anstalt och de är uppdelade i säkerhetsklasser från A till E, där A är den högsta säkerhetsklassen (som finns på Kumla och Hall).
Bilderna som jag tagit för det här blogginlägget är från Karlstads gamla fängelse (som upphörde 198), där det i källaren bland de gamla isoleringscellerna har skapats ett litet museum om fängelsets historia. 
Rymningsverktyg som beslagtagits och som nu visas upp på muséet.
En rejäl fotboja som den såg ut förr i tiden.
Många lås finns det i ett fängelse….hmm men det här skulle nog gå att dyrka upp?!
På väg in till en av isoleringscellerna i gamla fängelset i Karlstad, som omges av rejält tjocka väggar.
Fängelset i Karlstad var ett av de första svenska cellfängelserna när det invigdes 1847. I de 91 cellerna har det förvarats tusentals fångar under de 121 år som fängelset var i funktion. Fängelseverksamheten upphörde 1968 men i källaren finns det numera ett intressant museum, där du kan se isoleringsceller från olika tidsperioder.
Uppgifterna är hämtade från Wikipedia och Varmland.se
”I am a tree”
”I am a tree” är min tolkning till Fotosöndag och tema ”I min fantasi” (bilden finns också på mitt flickr-konto).
Skogen och naturen är en en viktig del av mitt liv, här vilar jag i tystnaden och fyller på kroppen med nytt syre, en plats där jag hämtar energi och kraft.
För mig symboliserar trädet; liv, kunskap, trygghet och styrka.
Egenskaper som jag själv står för och försöker leva upp till.
Utifrån den tanken försökte jag skapa en fantasibild och ett självporträtt där jag blir ett med trädet, där stammen är ryggraden, där grenarna växer ut från huvudet och skapar mitt hår…kanske också som en symbol för mitt förstånd, kreativitet, tankar och idéer, kunskap och mitt trygga livfulla ibland lite spretiga liv.
När bilden växer fram under tiden jag jobbar med den, dyker det upp så många vägar att möjligeter att tolka bilden, vilket bara blir än mer intressant och spännande.
Jag tonar bilden åt Sepia för att behålla en varmare känsla, då jag tycker att den blir lite kall och hård i svartvitt.
Trädet har naturligtvis inte bara en viktig roll och betydelse för mig, utan har en framträdande roll som symbol i många i religioner och filosofier världen över till exempel:
I Kristendomen finns kunskapens träd i Edens lustgårdar och vi hittar det även som en symbol för evigt liv,
I den fornnordiska mytologin finns trädet och jätteasken Ygdrasil,
I Buddismen hittar vi bodhiträdet som sägs vara det träd som Buddha satt under när han blev upplyst,
I asien och i den Kinesiska mytologin finns också livets träd som symbol för odödlighet,
….ja, det går att fortsätta så ett bra tag till!
Graffiti konst i Karlstad av Super G
Vattentornet uppe på Rud är lite av en hemstad för sparykonsten i Karlstad.
Här har graffitimålarna möjlighet att utöva sin konst utan att få bylingen i hälarna och stora skadestånd som straff.
Här om dagen tog jag med mig min dotter för att själv kolla men också visa min 12-åriga dotter hur snyggt och häftigt graffiti kan vara.
Eftersom ytorna på tornet återanvänds löpande målas konstverken över men några av konstverken sticker verkligen ut och samtliga av dessa var sprayade med signaturen Super G, som är en graffiti konstnär från Karlstad vid namn Robert Forsberg.
Idag (17 november) skriver också Värmlands Folkblad om ”Super G” som gör ett uppmärksammat jobb i samarbete med LRF som driver kampanjen ”Mjölk är tjockare än vatten” – VF – Kokonst på åkrarna
Vattentornet ligger lite undangömt i övre delarna av bostadsområdet Rud i kanten mot Rudsskogen.
Ett övermålat verk av Super G där ögonen är kvar och sneglar upp mot himlen
Hardcore Spray
Carl$tad Crime City är riktigt snyggt trots att det är lite naggat i kanterna
Skrillex
Ordning och reda – Platsen runt vattentornet är märkbart ren från skräp och sprayburkar
Ett nytt konstverk växer fram som Super G ligger bakom
På Robert Forsberg alias Super G:s webbplats www.super-g.se kan du läsa mer om konstnären och hans verk, samt se fler och även de hela orörda målningarna som de såg ut när de var färdiga.
Men du ska naturligtvis ta gärna en sväng upp till Rud och kolla in väggarna och konsten på plats. Det är en spännande miljö och häftig upplevelse !
Om du vill ha mer av graffiti kan du läsa mitt inlägg ”Graffiti Mariestad” som jag bloggade 2010
Ricki Lundberg på Hotell Gustaf Fröding
Det är söndag och hösten utmärker sig med blåst och regn…det blir liksom aldrig ljust.
Vad passar inte bättre då än att förgylla höstmörkret med en visuell upplevelse!
Just nu har fotografen Ricki Lundberg från Filipstad en fotoutställning i hotell foajén på Gustaf Fröding i Karlstad där det hänger ett 15-tal bilder.
Hotellets foajé är kanske inte är den bästa och mest harmoniska mijön för de här bilderna och den här utställningen, men det är väl värt ett besök!
Så har du vägarna förbi Karlstad i november ska du absolut ta vara på tillfället att se Ricki Lundbergs fina och känslosamma porträtt, gatubilder och miljöbilder i svartvita kontrastrika toner.
Ricki fick ett ordentlig genombrott och erkännande då han 2010 vann den globala fototävlingen – Metro photo challenge vilket gav en enorm exponering världen över…och vinsten i tävlingen som tog honom till New York.
Under tre år har han också arbetat med en fotobok som släpptes nu i våras – ”This is me saying goodbye”, som är hans personliga sätt att säga farväl till en nära vän som tog sitt liv.
Här kan du läsa en recension på fotoboken av Svenska Fotografers Förbund
This is me saying goodbye – ett självporträtt som även är bilden på fotobokens omslag.
Porträttet i mitten var bilden som vann fototävlingen Metro Photo Challenge i klassen ”känslor”.
Gatubilder från en storstad
Mer porträttbilder av Ricki Lundberg
I samband med releasen av fotoboken i våras gjorde också Fotosidan en intervju med Ricki Lundberg – ”Fotoboksdebutant tar farväl av sin bästa vän”.
Boulevard Of Broken Dreams
”Boulevard Of Broken Dreams” är min tolkning till Fotosöndag och tema ”Liv och Död” (bilden finns också på flickr)
Drömmar är hoppet och motorn som driver livet framåt, när drömmar krossas dör något. Men nya drömmar ger ny glöd som kan få lågan att brinna igen. Ge aldrig upp dina drömmar!
”My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone up there will find me
’til then I walk alone…”
Rubrik och textstycket är hämtat ifrån Green Day och deras fantastiska låt med samma namn…just det: ”Boulevard Of Broken Dreams”.
Jag funderade en del på hur jag skulle tolka det kluriga temat den här veckan, men blev mer och mer övertygade om att jag ville göra en mer symbolisk och öppen tolkning.
Så det gjorde jag!
Med en röd tråd knöt jag ihop bild, rubrik och musik till en helhet som blir mitt sätt att tolka temat ”Liv och död”, där fjädern i kompositionen blir en symbol som står för andlighet, frihet, styrka och vägledning, vilket blir en fin kontrast till Green Day som dyker ner i krossade drömmar och ensamhet i deras vemodiga ”Boulevard of Broken Dreams”.
Och jag har min personliga version, hoppas att du hittar din!
Den 5 juni 2010 såg jag en grymt bra och ösig konsert med Greend Day på Ullevi i Göteborg. Billie Joe Armstrong var i toppform och dagen efter skrev Aftonbladet som gav konserten ++++ 4/5 så här i sin recension:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article12336221.ab
Naturligtvis avslutar jag inlägget med Green Day och deras video ”Boulevard Of Broken Dreams”
Snapshots through a café window
I watch the citywalkers struggling in the windy autumn weather and like the window framing from the inside, it feels like i watching a movie.
It´s almost three a clook in the afternoon and i having a late lunch at a café in Karlstad.
I use my iPhone and capture some snapshots of the poeple passing by outside.
Flickan med paraplyet
”Flickan och paraplyet” (flickr)
En flicka väntar på någon och gömmer sig från duggregnet under sitt paraply.
Gillar kompositionen med de raka linjerna i huset och brevid den ensamma flickan som står och väntar, som lämnar tolkningen öppen för betraktaren.
Är hon ensam? Vem är hon och vem väntar hon på? Kommer det någon och i så fall när?
Lila
Det är inte ofta jag publicerar bilder på blommor, men här kommer ”Lila” som jag fångade på min fotopromenad med Tuva igår när vi skulle fånga en bild till Fotosändag.
Jag gillar bilden för färgtonerna, den fina ljungen i oskärpa som förgrund och en mjuk fin bokeh som bakgrund…OK vattendropparna tillför också en del!
Med tanke på att vi fotade en blomkruka på stan så blev det en riktigt fin bild.
Dimensioner av kaffe – Löfbergs kafferosteri
Ett par kaffesugna besökare kommer till café ”Rosteriet” som ligger på markplan i Löfbergs kaffeskrapa, de rycker i dörren, men den här söndags eftermiddagen är det stängt.
”Dimensioner av kaffe” är min tolkning för Fotosöndag och tema ”Lager” (bilden finns också på mitt flickr-konto)
Bilden fångar jag från sidan av cafét där jag genskjuter paret genom två stora skyltfönster som skapar flera lager av ytor och dimensioner. Resultatet blir som lager av dubbla och trippla exponeringar mot omvärlden och blir en spännande tolkning för veckans tema.
Jag har försökt att skapa en öppen bild med fler tolkningsmöjligheter där kaffe och Löfbergs kafferosteri står som gemensam nämnare. Kafferosteriet är för övrigt ett av nordens största och har många typer av lager både kaffebönor och färdigmal kaffe!
När jag och min dotter Tuva promenerar runt i området hittar jag många fina bilder som också skulle kunna vara tolkningar på veckans tema.
Löfbergs och kaffet har på olika sätt blivit en symbol och ett signum för Karlstad med sin fabrik i de centrala delarna som både syns och sprider sin doft av rostat kaffe över staden.
De har även satt sitt bomärke på ishockeylaget Färjestads hemma arena som så klart heter Löfbergs lila arena, där matcherna mot Brynäs som har sin tillhörighet i Gävle blir heta ”Kaffederbyn” mellan Löfbergs och Gevalia.
Löfbergs är ett familjeägt företag som bildades 1906, med huvudkontor i Karlstad. De har 280 anställda och omsätter 1,5 miljard kronor. De är idag en av världens största importörer av ekologiskt och Fairtrade-märkt kaffe (och de äger även te-märket Kobbs).
I ett fönster på fabrikens enda sida står olika sorter och smaker med Löfbergs kaffe uppradade som ett litet lager med kaffe och i reflektionen syns Löfbergs huvudkontor på andra sidan gatan.
Det går att se in direkt i produkionen från markplan och här är en bild fångad där paketeringen av kaffet sker.
Utanför entrén till kafferosteriet står krukor med blommor i…naturligtvis i färgen lila!
Nu ska jag gå och sätta på en panna kaffe…vilken sort tror ni?
Ha en fortsatt skön söndag!
Rent förbannat bra Lundell
Det är en mörk regntung fredagkväll i november när jag möter upp mina vänner Petter och Per hemma hos Pers pappa Orvar 94 år.
Vi käkar Janson och knäckemacka med Västerbottenost som vi sköljer ner med en kall öl, samtidigt som vi lyssnar på Lundells senaste skiva ”Rent förbannat” och försöker läsa mellan raderna och tolka låttexternas dolda budskap. Vi pratar konsertminnen, böcker och konst…det blir lätt så när Ulf Lundell är den röda tråden.
Bara den här stunden tillsammans hade lyst upp den mörkaste novemberkvällar, men idag är det ”bara” uppladdningen inför kvällens Lundell konsert på Karlstad CCC….bara ett stenkast bort från Orvars lägenhet där vi sitter och bygger upp våra förväntningar.
Ganska precis 19:30 äntrar Ulf Lundell med band scenen på Karlstad CCC och öppnar upp konserten med ”Är vi lyckliga nu” från senaste albumet…och ja, nog är vi lite lyckliga där vi sitter i publiken och njuter av Lundells närvaro den här höstkvällen.
Det är live Lundell ska upplevas!
Sist vi skulle gå på konsert med Ulf Lundell ställde han in hela turnén, men nu är han tillbaka nytänd och förbannad med en nysläppt platta i ryggsäcken…som är riktigt bra!
Öppningen är bra men spelningen lyfter än mer när han tidigt i konserten överraskar med det oväntade men också mycket bra låtvalet ”Bente”.
Redan nu känner jag att den här kvällen överträffar mina förväntningar!
”Den vita viskningen” är Lundell trogen, det är så den kallas den vita klassiska gitarren av märket Fender Telecaster.
Janne Bark och Lundell håller hov tillsammans, trummisen är grym, saxofon-brasset är skönt, ja hela bandet är bra och känns tajt trots att turnén precis har startat.
I mellansnacket pratar han med ironi och med rent förbannat-anda om Stenbeck, avregleringen, marknaden som är självreglerande och hur bra allt har blivit när kapitalet styr.
Ett plötslitgt och lite snöpligt strömavbrott får förstärkarna att tystna, men teknikerna löser problemet snabbt …kanske var det ”marknadens andar” som slängde ut en strömspik i elnätet för att tysta den bittra gubben?! Men vi glömmer det fort och är snabbt tillbaka i concert-mode!
Konsertens höjdpunkt börjar med ”Om det här är vintern” som följs upp av en episk version av ”En förlorad värld” där publiken står upp i den stora konsertlokalen och tillsammans sjunger vi i kör:
”Så sätt på dej din
Vackraste klänning ikväll
Gör dej fin, gör det just nu och här
Vi ska gå ut och träffa
Dom andra ikväll
Och ta farväl av en förlorad värld”
….det här så här Lundell och hans band är som bäst och jag njuter i fulla drag när Uffe avrundar låten med sitt harmonica. Med lite tur kanske jag kan förmedla lite av känslan i filmsnutten nedan där Uffe också snabbt presenterar sitt band.
Ett klipp från konserten med Ulf Lundell på Karlstad CCC 2 november 2012.
Som en hyllning till Göran Stangertz tragiska bortgång i veckan spelar Lundell ”Stackars Jack” som första extranummer. Normalt ingen av mina favoritlåtar, men ikväll ett självklart låtval som känns extra speciellt.
Göran Stangertz spelade huvudrollen i Ulf Lundells filmatiserade roman ”Jack”, som du kan se ett klipp från här nedan:
”Cykelsemester” från filmen Jack
Tack Ulf Lundell för en riktigt bra spelning och en kväll att hämta energi och kraft ur!
Förr laddat med pengar, idag laddat med information
”Information overload” är min tolkning till Fotosöndag och tema ”Laddad” (bilden finns också på mitt flickr-konto)
För några år sedan var det här lilla huset fyllt med miljontals kronor, idag är det gamla ”Minuten-huset” en enda stor anslagstavla och ett klotterplank laddat med olika typer av information…och ser i det närmaste ut som ett rivningsobjekt.
En typisk stadsbild med en lite vemodig ton. Att det rullar in en äldre man på sin rullstol i bilden öppnar upp för fler tolkningar och ett större visuellt djup i kompositionen, vilket jag själv bara tycker förhöjer helhetsintrycket.
Det lilla huset ligger på drottninggatan i de centralaste delarna av Karlstad, och på framsidan där det tidigare satt två uttagsautomater sitter idag två anslagstavlor som liknar två igenspikade fönster. I anslutning till huset finns staket på båda sidor som är överfyllt med affischer och informationsblad för olika typer av evenemang.
När jag i morse satt vid frukostbordet och funderade på hur jag skulle göra min tolkning till veckans tema, hade jag ingen självklar lösning och bildidé. Så idag fick jag kämpa lite för att få fram en laddad bild och tolkning.
Först var jag inne på spåret att ladda en analog kamera med en filmrulle, men det blev svårt att fota på ett bra sätt samtidigt som det inte inspirerade mig särskilt mycket…även om tanken var god.
Så jag packade helt enkelt ner kameran och gav mig ut på en fotorunda den här härliga höstdagen. Åkte förbi Bryngfjordens slalombacke och Bikepark för att se om någon cyklist laddade med full sula nedför backen och bjöd på lite sköna hopp…men det var tunt med åkare den här eftermiddagen.
Fortsatte till bågskyttebanan för att se om någon bågskytt som laddat sitt koger med pilar, men platsen låg helt öde så här års och jag körde istället in mot city och badhuset för att se om det fanns några brottare eller boxare i farten i hopp om några heta laddade figthingbilder…men icke sa nicke.
Söndag är en vilodag som idag talade sitt tydliga språk!
Nej, det fick bli en fotopromenad inne i stan i hopp om att hitta något ”laddat”, och till slut hamnade jag framför det gamla ”Minuten”-huset kladdat och laddat med olika typer av information, samtidigt som en farbror passerar i sin rullstol…klick, klick…där fick jag min bild!
Ha en fin fortsättning på söndagen och en fin vecka!
The Hardcore Damien Drummer Boy
”The hardcore Damien drummer boy” är min tolkning till Fotosöndag och tema ”Energi”
Martin Magnusson trummis i metalbandet Damien spelar hårt, aggresivt och uttrycksfullt.
Det är så mycket energi och tempo i både musik och omgivning och att jag själv blev rejält svett under fotograferingen….hur trött ska inte Martin vara då?
Jag visste direkt vad jag ville ha för motiv och bilder till det här temat, men hela bildidén byggde ju på att min kollega Martin Magnusson trummis i metalbandet Damien ville och kunde ställa upp på en fotografering under lördagen.
Och det kunde han! Phu! Han nappade på idén och vi möttes upp i replokalen senare på lördag eftermiddag.
Har egentligen bara hört ett par låtar och sett en video av Damien tidigare, men jag vet att de spelar hård musik och hämtar influenser från Hardcore och Metal.
Martin möter upp utanför och har redan repat en stund när jag och dottern kommer. Det är en riktigt klassisk replokal tapetserad med affischer, travar med förstärkare och instrument, en soffa, några stolar, en tandborste och tomma ölburkar.
Vi pratar ihop oss och jag berättar vad jag är ute efter, Martin kommer med några idéer, ger oss hörselkåpor och sedan kör vi tre set innan jag känner att vi har tillräckligt med bilder.
Jag är grymt nöjd med bilderna som blev precis så bra och levande som jag hoppats, naturligtvis tack vare Martin som verkligen bjöd upp till dans…nä, det lät inget bra! som bjöd på hård jäkla hardcore rock och utstrålade precis den energi jag ville få fram och ut genom bilderna.
För att få en ännu större upplevelse av Damien och Martin tycker jag ni ska kolla in deras nya video ”Exhale” , en låt som också är med på kommande album med release våren 2013.
Det här kanske inte är den musik och genre som jag själv lyssnar på jättemycket, men det är hårt, energifyllt och omskakande på ett häftigt sätt!
Nästa gång de spelar i närheten vill jag se dom live, det tror jag är en grymt häftig upplevelse…för visst finns det en liten heavy metal-ådra i mig och en hel bunt konsertupplevelser från 80-talet med AC/DC, Accept, Iron Maiden, Scorpions, Ozzy Osbourne, Monster of Rock med flera.
Stort tack till Martin Magnusson som gjorde de här bilderna möjliga och så bra som de blev.
Som en reserv om fotograferingen med Martin hade blivit av hade jag tänkt att använda en av bilderna som jag tog i tisdags eftermiddag, när en helikopter landade på gräsmattan utanför kontoret. Visst hade det också passat bra som en tolkning till veckans tema, men jag är glad att det blev som det blev…så det får bli en bonusbild den här veckan.
En Helikopter Bell 429 lyfter och flyger iväg med rejäl kraft. Vill du ser mer bilder och en video på helikoptern kan du kolla in och läsa mitt blogginlägg ”Helikopterperspektiv” från tidigare i veckan.
Ha en skön söndag!
Ett litet höstlöv
Idag gick vi ut en liten stund på eftermiddagen och sparkade i löven som lagt sig som en höstmatta i rött, gult, grönt och brunt och alla nyanser där emellan.
Efter ett par dagars sjukstuga var det skönt att få andas in den friska höstluften och få känna på ljuset lite.
Och även om hösten är färgsprakande så talar också svartvita bilder sitt tydliga höstspråk.
Ha en fin och skön helg! …det ska vi ha oavsett väder.
Helikopterperspektiv
Plötsligt hör jag det typiska ljudet av en helikopter, tittar upp mot himlen och hittar den snart som en prick på himlen som närmar sig i takt med ljudet som blir starkare.
Har väntat snart en timme ute i duggregnet och mina fingrarna är lite stelfrusna denna eftermiddag i oktober, där jag står beredd med kameran i duggregnet och ska fotografera en helikopter som ska landa utanför min arbetsplats.
Det dröjer bara någon minut innan helikoptern är framme och börjar inflygningen mot landningsplatsen, som är på gräsmattan mindre än 20 meter framför mig där jag nu står med kameran och fotar.
Det som märks tydligast när helikoptern kommer så här nära, är ljudet och den turbulenta kraften i vinden.
Fwooooop! Kraften i vinden slår emot mig och blåser iväg all löst som ligger på marken runt mig…även mitt objektiv som jag ska byta med och använda för att fota på närmare håll flyger iväg. Phu…det höll för några kullerbyttor i gräset. Pinsamt klantigt av mig!
Helikoptern av märket Bell 429 har tryggt och säkert landat på gräsmattan utanför kontoret, och blir nu ett lite enklare stileben att fotografera.
Passar på att ta en snabb titt inne i cockpiten där piloterna sitter och rattar den här farkosten. Hmm…det är rätt mycket knappar och reglage som inte direkt påminner om förarmiljön och instrumentpanelen i min Renault Clio…även om den också flyger fram ibland.
Den här helikoptern och modellen är utrustad för att fungera som en ambulanshelikopter, med plats för liggande patient och tre personer exklusive piloter.
En bild på lite närmare håll från baksidan av helikoptern där patienten lastas liggande, på samma sätt som i en ”vanlig” ambulans på fyra hjul.
Ur ett fotoperspektiv så krävs det en del av både fotograf och kamera då det gäller att automatik och exponering fungerar snabbt, alternativt att du som fotograf är mycket säker på de manuell inställningarna. Själv försökte jag köra manuellt men hade problem med exponeringarna när jag riktade kameran mot olika ljusförhållanden och förutsättningar som ändrades fort vid inflygning och landning.
Det var kul och intressant att på så nära håll få titta och fotografera en helikopter ”in action”, men framför allt var det en spännande upplevelse att få känna på kraften i vind och ljud när den landar och lyfter.
Spelade också in en kort film med min Nikon D7000 och en 35mm fast optik när helikoptern lyfte, som på ett bra sätt speglar kraften som skapas i den nära omgivningen.
Fick jag själv flyga med helikoptern? Nej, det fanns det inga möjligheter till…jag är dessutom ganska flygrädd, så det var inte riktigt aktuellt.
Det passade mig utmärkt att stå tryggt på marken med kameran i handen, å andra sidan hade det varit ett grymt fototillfälle med helikopterperspektiv i dubbel bemärkelse!
Helikopterbesöket fick ett massmedialt uppslag och är du intresserad om vad och varför en helikopter landade på gräsmattan utanför min arbetsplats kan du titta på någon av länkarna nedan:
Värmlands Folkblad – Helikopter visade upp sig för landstinget
Nya Wermlands-Tidningen – Första ambulanshelikoptern har landat
Sveriges Radio P4 Värmland – Ambulanshelikopter visade upp sig
SVT Värmlandsnytt – Högflygande landstingsplaner
TV4 Nyheterna – Helikopterinslag
Morgonstund har guld i mund
”Morgonstund” är min tolkning till tema ”Orange” för Fotosöndag (bilden finns också på flickr).
Tycker att det blev en fin komposition med fokus på vasstrået och den långa bryggan som nästan i oändlighet svänger sig ut i det glimmrande vattnet som en väg till solen.
”Morgonstund har guld i mund” och ”Carpe Diem” är uttryck som sällan passat bättre denna underbara oktobermorgon när solen strålar från en klarblå, det är helt vinstilla och någon minusgrad som lagt en fin rimfrost på landskapet.
Skyndar i mig min frukost och tar med mig kameran som sällskap ut i det vackra landskapet.
Ahhh…luften är frisk när jag drar ner den i lungorna och det ryker ur munnen när jag andas ut. En riktigt energikick och bättre start på dagen är svårt att få.
Stannar vid ett inlopp till vänern där det ligger en lång brygga med rimfrost på i motljus, där jag stannande en stund och knäppte bilderna. Det blev en rejäl omväg till jobbet där jag utnyttjade flextiden på jobbet, för att kunna passa på att leva i nuet och njuta av allt det fina runt omkring mig.
Bilden nedan som jag tog på höstlövet som låg i rimfrosten på bryggan, hade också kunnat fungera som en tolkning till temat den här veckan.
Vid frukost i morse insåg jag också att min passionsfrukt i ljuset från fönstret blev ett fint och passande stileben till tema ”Orange”, så den får helt enkelt bli en bonusbild temat idag. Också kul med en bild som avviker i sitt bilspråk mot naturbliderna.
Alltså, det första som slog mig när jag fick reda på tema ”Orange” var ”Televerket”.
Så i de bästa världar hade jag gärna fångat människor i den här tolkningen och då gärna någon arbetare i Televerkets gamla brandgula arbetskläder alá 70-tal bredvid sin tjänstebil, en Amazon kombi eller Volvo 145 i samma fina Televerksfärg med rejäla sideburns.
Vi får spara den bilden och kompositionen till ett annat tillfälle!
Jonas Lemberg och The PGB Photo Award
”Giving back to the people in the pictures. That is what the photographers giving back award is all about” – Jonas Lemberg
I fredags (den 12 oktober) bjöd kommunikationsbyrån Ord & Bild in till vernissage på CCC i Karlstad. En utställning med ett urval vinnarbilder från fototävlingen, där Jonas Lemberg själv var på plats och berättade om bakgrunden och syftet med The PGB Photo Award.
Jonas Lemberg (på bilden) är drivkraften och grundaren till The PGB Photo Award. Jonas har jobbat som pressfotograf i över 20 år med fotouppdrag över hela världen och fick 1994 bland annat ta emot utmärkelsen Årets Nyhetsbild för en bild från ”Estonia” katastrofen.
Syftet med den internationella fototävlingen är att ge något tillbaka, både till fotograferna som arbetar hårt för att visa orättvisa i världen men även till de som är avbildade på fotografierna. Den är unik i sitt slag och den enda i världen som stödjer människorna på bilderna med välgörenhetsinsatser.
När jag tittar på bilderna som hänger runt mig i lokalen är det mycket känslor och tankar som triggas igång och jag blir både förbannad och ledsen, men samtidigt engarerad och inpirerad.
Det handlar om foto och bildjournalistik av absolut högsta klass som med visuellt starka bildspråk berättar så att det känns i både hjärta och mage.
Bilden på en Afghansk arbetar som äter sin lunch på Amerikansk militärbas i Gardez, en gång ett Talibanskt tillhåll och fäste, vann 2:a pris i klassen ”Portrait of the Year”. Den gör sig på något sätt inte rättvis här på bloggen, utan är mer ett exempel på en porträttbild med många budskap och reflektioner.
Vinnarbilden ”Nature Picture of the Year” är en magstark bild där en isbjörnshane precis har dödat en unge. Den lyfter verkligen fram klimatförändringarnas resultat på naturen på ett konkret sätt, där kanibalismen bland isbjörnar är ett sätt att överleva då bristen på mat är total när isarna smälter. En speglande bild på vad den här fototävlingen handlar om. Nämligen ett sätt att lyfta fram och belysa olika problem och orättvisor runt om i vår värld, som förhoppningsvis ska få oss att känna och agera.
De olika kategorierna ger en bredd som blandar humor,allvar, politik, natur på ett sätt som inpirerar och bidrar till samtal och diskussion runt bilderna som engagerar och berör med sitt målande bildspråk.
Tommie Ohlson som är en duktig fotograf och en skön kille från Karlstad, var naturligtvis på plats en dag som denna. Vi kollade in bilderna tillsammans, pratade foto och om/hur vi skulle kunna hjälpa till att lyfta fram engagemanget på något sätt. Kanske en öppen föreläsning och bildvisning med Jonas Lemberg?
Hanna Rosell var där och spelade skön musik som skapade en fin stämning för oss som var på plats den här eftermiddagen och kollade på utställningen, minglade och pratade foto.
Jonas Lemberg var självklart eftermiddagens huvudperson. Han minglade och tog sig tid att prata med besökarna om foto, bildjournalistik och sitt arbete med fototävlingen.
Jonas är verkligen en berättande person som brinner för det han gör och inspirerar med sin kunskap och entusiasm.
Har du vägarna förbi Karlstad CCC under oktober, tycker jag verkligen att du ska ta rulltrapporna upp till plan 5 och titta på de bilder. Är du inte i Karlstad den här perioden, kanske utställningen dyker upp på andra platser, så håll ögonen öppna!
För mig blev den här eftermiddagen en mycket spännande upplevelse och ett intressant möte med Jonas, som verkligen engagerar och inspirerar både i person och i välgörenhetsarbetet med fotografi som motor.
Vi pratade en del om hur foto och bildjournalistiken har förändrats i takt med att internet, hur tjänster och nätverk utvecklas och sprider nyheter visuellt. Den virala spridningen är också en viktig del det här projektet och dess framgång som en av de snabba växande fototävlingarna.
Jag berättade naturligtvis om Fotosöndag som ett bra exempel på ett fotoprojekt som vuxit fram på twitter och nätet, som idag har över 1.000 medlemmar på flickr.
Kanske kan vi göra något tillsammans? Med vi menar jag dig, mig och alla andra som vill vara med att bidra till välgörenhet genom foto och bilder.
Vi pratade om att kanske styra upp en öppen förläsning på Fotografiska i Stockholm där han berättar om fototävlingen och visar bilder från årets bidrag.
Låter det intressant?
SVT var också här idag och gjorde en intervju med Jonas – Se SVTs intervju.
Efter varje års tävling ges också en bok ut – ”The PGB Photo Book – The Best Photography From Around the World” med tävlingens bilder och vinnare samlade. En fantastisk fin fotobok med starka bilder och budskap av högsta världsklass.
Hitills har två fotoböcker getts ut och de finns bland annat att köpa på Adlibris (men säkert också på fler platser/butiker):
På flickr kan du kolla in årets nominerade bilder till The PGB Photo Award http://www.flickr.com/photos/photographersgivingback/
Bilden ”Madonna” i rapporten Kvinnofrid – Kartläggning 2012
Länsstyrelsen i Värmland har återigen gjort en kartläggning inom området mäns våld mot kvinnor, barn som bevittnat våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det är den femte kartläggningen som görs och frågorna har främst varit riktade till socialtjänsten och de ideella föreningarna.
En handläggare på Länsstyrelsen såg min bild ”Madonna” på min fotoblogg, gillade den och insåg att det var en visuellt passande del för en kommande rapport. Vi kom överens om villkoren för användning av bilden och nu har rapporten ”Kvinnofrid – Kartläggning 2012″ publicerats.
Rapporten är sannerligen inte någon trevlig läsning med alla tragiska och fruktansvärda övergrepp på kvinnor och utsatta barn, men kartläggningen är ett sätt att belysa och lyfta fram de våldsutsattas situation, och utifrån det perspektivet känns det bra att bilden kan vara en del i rapporten.
Förhoppningsvis kan kartläggningen också bidra och vara ett led i att man prioriterar och avsätter resurser för att kunna förebygga, hjälpa och förändra situationen för de som är utsatta och finns i någon form av riskzon.
Rapporten kan du läsa i sin helhet om du följer länken nedan:
http://lansstyrelsen.se/varmland/Sv/publikationer/2012/Pages/kvinnofrid—kartlaggning-2012.aspx
Höjdskillnad
”Höjdskillnad” är min tolkning för Fotosöndag och tema ”Höjd” (bilden finns också på mitt flickr-konto)
Har i stort sett tillbringat hela helgen i Örebro på Thomas Nordahls Cup, där min stora dotter Jenny har spelat fotboll med sitt lag QBIK F-00. De har som vanligt spelat toppfotboll och tog sig hela vägen till final på söndag kväll, en final som de tyvärr förlorade med 1-0 i en mycket jämn match mot IFK Västerås. Stort grattis till ett välförtjänt silver tjejer!
Redan under lördagen började jag fundera på hur jag skulle lösa veckans fotoutmaning på tema ”Höjd” och ganska snart insåg jag att det skulle landa någonstans i anknytning till fotbollen och Örebro.
Så jag började fota ”Höjdarfotboll”, Utsparkar och rensningar som var riktiga ”Höjdare” 30 meter i luften, publik som stod och tittade i himlen efter ”Höjdarna” i luften, ”Höjda” armar i luften när det blivit mål, fåglar som kom flygande på låg ”Höjd” och på hög ”Höjd”, på samma sätt flygplan som ritat sina vita streck en kilometer upp i skyn.
Men strax innan finalen startade på söndag kväll spelades en annan final på matcharenan, och då såg jag bilden som sedan också blev mitt bidrag och tolkning den här veckan.
För att kunna se matchen lite bättre hade en kortare äldre dam ställt sig på en bänk vid planen, som blev en fin åskådarplats. Ganska snart kom en yngre kille med Hood och även om han var lång, insåg han att här uppe skulle han se riktigt bra. Han klev dessutom upp ett steg till och ställde sig högst upp på bordet.
I motljuset från elljusets strålkastarsken blev det en fin och passande komposition med personer i olika ”höjd” och som alla kollade på en fotbollsfinal med riktigt ”höjdarfotboll”. På något sätt får jag själv en liten känsla av OS i Mexico 1968 och den legendariska bilden från prispallen där Tommie Smith och John Carlos står på prispallen med var sin knuten näve sträckt i luften och hedrar black power, som en protest mot de svartas förtryck.
Vad tycker du?
Tidsoptimisten
”Tidsoptimisten” är min tolkning till Fotosöndag och tema ”Ovana” (bilden finns också mitt flickr-konto).
Tolkningen ska spegla den ”Tidsoptimist” som bor i mig och den ovana jag har att överskatta tid och tron i att jag alltid har mer tid än jag faktiskt har.
Ofta har jag ganska gott om tid i de flesta situationer men har släng av Alfons Åberg-beteende och ”ska bara” göra klart något eller fixa till en sista sak, vilket då istället gör att jag hamnar i tidsnöd och tvingas tokstressa.
Jag vet inte vad beteendet bottnar i riktigt, men många bollar i luften och en förmåga att underskatta tidens hastighet i kombination med en övertro på vad jag ska hinna med på en begränsat tid tror jag kan vara ganska nära sanningen.
Inget beteende jag är stolt över och inte särskilt smart, men det är lättare sagt än gjort att ändra på.
Kanske ett bekant beteende som du känner igen hos någon i din bekantskapskrets?
Nu ska jag ta mig en titt och se vilka ovanor ni andra fotografer - Fotogruppen Fotosöndag på Flickr
Affischer och matchprogram inför seriepremiär
”Kaffe, kaka – 18 raka” Så lät segertåget förra säsongen 2011/12 när Skattkärrs IK gick rakt igenom division 2 Värmland utan poängförlust.
Idag var det dags för seriepremiär i division 1 Västra Götaland och hemmamatch mot Floda IBK från Göteborgstrakten.
För min del var den här premiären också lite extra rolig då jag själv fotat bilder till både affischer och matchprogram som fick äran att både vara omslagsbild till matchprogram och på affischer inför match.
Som tidigare innebandymålvakt under många år och med stort intresse för sporten, var jag naturligtvis på plats i Tingvallahallarna och kollade på hemmapremiären…och de fina affischerna och matchprogramen.
Hur gick det i matchen då?
Efter en spänd inledning i första period där hemmalaget inte alls hängde med och där misstag kostade dyrt, hamnde Skattkärr snabbt i ett 0-3 underläge, men lyfte upp spelet allt eftersom och reducerade i mitten av perioden vilket gav ytterligare energi och självförtroende, som till slut resulterade i en 2-3 ledning till Flodas fördel efter 20 spelade minuter.
Idag fotade jag en matchbild med min iPhone och visst blev den bra?!
Andra perioden höll högre spelkvalité med startade likt den första där Floda var starkast och ökade på ledningen med sitt andra powerplaymål och fick dessutom in ytterligare ett mål, vilket blev en väckarklocka för Skattkärr då det stod 2-5 i matchprotokollet. Nästa mål skulle antingen vara rullgardin ner eller kontakt och trägen vinner, Skattkärr reducerade både en och två gånger innan perioden var slut.
Inför tredje och sista stog det 4-5 och nu skulle det avgöras!
Till skillnad mot de två första perioderna tog Skattkärr kommandot direkt och fick utdelning redan första spelminuten och kvitterade till 5-5. Snart ringde målklockan igen och Skattkärr hade vänt på steken, ledning 6-5! Frågan var om det skulle räcka hela vägen?! Skattkärr backade hem och Floda ångade på för allt vad tygeln höll och styrde matchen helt, men lyckades inte riktigt trycka dit den och när det var 4 minuter kvar tog de timeout. Stärkta av sina starka powerplay och med tre minuter kvar hoppade målisen av planen och de lyfte in en extra sjätte spelare och med knappt minuten kvar kvitterade Floda till 6-6….riktigt surt, men ändå på något sätt rättvist.
Än surare blev det för Skattkärr när Floda dessutom lyckades knipa extrapoängen i sudden.
För oss i publiken var det i vilket fall som helst en spännande eftermiddag.
Med lite distans tror jag ändå Skattkärr känner att de på något sätt fått ett kvitto och riktmärke på vart de står i förhållande till de andra lagen i den här serien och även om det inte lär bli någon kaka och segerraka i år, så tror jag de känner att laget kommer att räcka till ganska bra.
Här kan du läsa om mitt fotouppdrag och kolla på fler bilder som jag tog inför seriepremiären och säsongen 2013 – Skattkärrs IK HAIK Cupen 2012
Olstorp, Hazze Z och Larz Kristerz
Det är mitten på september månad och hösten har kopplat sitt grepp med riktigt snålblåst och duggregn som känns extra mycket när vi kliver ur bilen vid åkern på Västgötaslätten där festplatsen ligger.
Ikväll är det säsongens sista dansbandskväll i Olstorp utan för det lilla samhället Tidan i Västergötland, på stora scenen står Larz Kristerz för underhållningen och i Veboa huserar ”Kingen” Hazze Z som är en legendarisk DJ med egen försäljning av kläder, kepsar och kaffemuggar (med sin egen bild på).
Ryktet om Olstorp och Hazze i Veboa har nått oss i Karlstad och vi är tre kompisar som bestämmer oss för att åka ner till säsongsavslutningen för att få uppleva stämningen på dansbanan.
Jag har aldrig varit i Olstorp förut och det var nog 20 år sedan jag senast besökte en dansbana eller folkets park, så det är med blandade känslor av både spänning, nyfikenhet och förhoppning…ja, och en skopa förutfattade meningar som jag bär med mig inför den här kvällen.
Här kommer några bilder som jag knäppte med min iPhone under kvällen.
Väntan och förväntan – En ensam kvinna tittar på andra danspar som svänger runt på dansbanan och hoppas att någon kavaljer ska komma och bjuda upp henne till tonerna av Larz Kristerz som står på scenen och spelar. Den här bilden är också mitt bidrag till Fotosöndag och tema ”Spänning”.
Saken är den att hela kvällen är fylld med spänning och det ligger en känsla av i luften, kanske för att kvällen ska blir så rolig som man hoppas, kanske för att man ska träffa en partner, kanske för att man vill bli uppbjuden till dans etc.
Larz Kristerz bjuder på ett gitarrsolo och sjunger om att han inte får glömma att ringa Carina.
En trogen skara av Larz Kristerz-fans samlas närmast framför scenen för att se sina idoler spela.
Inte är det mycket folk på dansbanan den här sista danskvällen för säsongen, men de som är där verkar ha det trevligt och det finns minst sagt mycket yta att ta ut svängarna på i en virvlande bugg.
Diskoteket i Olstorp heter ”Veboa” och ikväll är det här det händer.
Den här kvällen är det mer publik hos Hazze i Veboa, än på stora scenen där Larz Kristerz bjuder upp till dans (Hazze ser du till höger i sitt DJ-bås).
Vi Dansar och pasuar, Ooar hela natten och övergår i en allsång med Lundells Oh LaLa jag vill ha dig och helt plötsligt skrålar vi i kör med Drängarnas ”Jag en raggare”. Det är lite galet, men också oförargligt och roligt!
Säsongen 2012 är över efter den här kvällen och Hazze Z går i ide för att vila upp sig inför 2013
Hazze Z är minst sagt en originell person men har blivit en legendarisk DJ på Olstorp och har gjort sig ett namn genom sin unika stil som han säljer på bl a tröjor, kepsar och kaffemuggar…han har också en egen webbsida http://www.hazze.se
”Välkommen åter” hälsar Scan när vi lämnar fesplatsen och Olstorp stänger därmed grindarna för säsongen 2012.
För arrangörerna kan den här kvällen inte varit någon vinstmaskin, men vi som åkte ner från Karlstad för att få uppleva en kväll på Olstorp med Larz Krister och Hazze Z i Veboa, har fått valuta för pengarna och är mer än nöjda…och med stor sannolikhet kommer vi att återvända till Olstorps festplats 2013.
Min eftermiddag tillsammans med fotografen Elisabeth Ohlson Wallin
Plötsligt står hon där i Landstinghusets reception och det är ingen tvekan om att det är fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson Wallin, även om jag bara sett henne på bild tidigare.
För någon vecka sedan fick jag reda på att hon skulle komma till min arbetsplats och göra ett
fotojobb och en porträttfotografering för Nationella strokekampanjen.
Hon är längre än jag räknat med och hon utstrålar pondus. Vi presenterar oss för varandra och hennes positiva attidtyd smittar av sig, samtidigt är hon ivrig och målmedvete. Hon är i rörelse hela tiden och det är svårt att fånga bilder både med tanke på komposition och rörelseoskärpa…även med korta slutartider.
Elisabeth berättar och instruerar vad som ska ske och hur hon vill att det ska gå till, och jag får hjälpa till att assistera. Vi riggar bakgrund, blixtrar, tar testbilder, tejpar markeringar m.m.
För mig som älskar fotografering är det här ett fantastiskt roligt och spännande tillfälle att få träffa och prata med personen, fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson Wallin, som många ser som en av vårt avlånga lands största provokatör.
Hennes konstnärliga uttryck är modigt och kontroversiellt, ofta med samhällskritiska kompositioner som bottnar i sexualitet, politik och religion, som framkallar känslor och berör på olika sätt.
Känn efter själv och titta på bilder från utställningarna Ecce-homo eller In hate we trust
Idag var fotouppdraget en mer traditionell porträttfotografering med som hon gör på uppdrag åt Nationella strokekampanjen, där kända idrottsmän och kvinnor ska stå i fokus för en kommande kampanj och aktivitet som du kommer att få senare under hösten 2012.
Vem passar inte bättre då än Stefan Holm, en av Sveriges största idrottsprofiler med sitt OS-guldet från Athen 2004 som den störst lysande stjärnan i sitt CV, men som också gjort sig känd för svenska folket som mycket allmänbildad och flera gånger vinnare av SVTs frågesportsprogram ”På Spåret”.
Elisabeth Ohlson Wallin förbereder och stylar dagens fotomodell Stefan Holm på det sätt hon vill att det ska se ut på bilden.
Full action – Elisabeth står stadigt med sitt skjutjärn, en Canon EOS 5 Mark II, som hon riktar och fyrar av mot Stefan.
En liten ”behind the scenes”-bild när Elisabeth fotograferar Stefan i den position som vi tidigare förberett och du kan se mer bilder av längst ner.
De många åren som idrottare i yppersta världselit i strålkastarljuset, har gjort Stefan holm rutinerad och mediavan och känns bekväm framför kameran. Han är oerhört lugn och cool, lyssnar på Elisabeths instruktioner, de förstår varandra och jobbar extremt snabbt tillsammans. På minder än 10 minuter och med ett klädbyte är hela fotosessionen över.
Stefan skriver efteråt på sitt Twitter-konto @scholm240: ”Just genomfört tidernas snabbaste fotografering – vi var klara två minuter innan vi skulle börjat…”
Elisabeth Ohlson Wallin och Stefan Holm i bakgrunden, när hon snabbt kollar av att hon fått de bilder hon behöver för sitt uppdrag.
Stefan Holm följs och filmas den här dagen också av ett filmteam, för ett ”Behind the scenes” reportage med intervjuer och jag kan själv inte låta bli att ta den här typen av metabild in i kamerans digitala display samtidigt som de filmar Stefan.
Verkligen en ovanlig eftermiddag på jobbet, men så roligt och inspirerande att få träffa och se två så rutinerade personer jobba proffesionellt utifrån sina roller och perspektiv.
Roligt att jag själv fick fotografera och dokumentera med kameran, samtidigt som jag också fick hjälpa till att assistera.
En erfarenhet och upplevelse som gett mig en liten inblick i en yrkesfotografs vardag, samtidigt ett personligt möte med Elisabeth, som både gav mig tips men inte minst massor av engergi och inspiration på olika plan.
Avslutar inlägget med några EGO-bilder på mig själv, när jag assisterar och hjälper Elisabeth med förberedelser inför ”skarpt” läge med Stefan senare.
De fina bilderna är tagna av min kollega och fotograf Julia Megyeri.
Elisabeth Ohlson Wallin fotograferar mig på det sätt som modellen ska stå och ställer in både komposition och kamera så mycket som möjligt.
Elisabeth Ohlson Wallin förbereder och tejpar position där modellen ska stå senare.
Bakom persiennerna
”Bakom persiennerna” är min tolkning för Fotosöndag och tema ”Privat” (bilden på flickr).
Någon är nyfiken? Vem, vad, hur och varför?
Det är symbolisk bild som är öppen för tolkning och det är bara du som avgör hur och vad du vill väga in i bilden och hur du vill associera till ”Privat”…jag vet hur jag gör min tolkning.
Vad ser du i bilden?
